Jag kommer inte ihåg om jag berättade om incidenten med den gula mocka soffan. Den gången i våras då Roland fått ta emot ett par flyttgubbar som lämpade av en enorm knallgul soffa i vårt vardagsrum utan att någon visste vems det var. Killarna trodde naturligtvis att det var jag som shoppat loss först och ett tag misstänkte vi att soffan blivit dirigerad till fel lägenhet. Så småningom framkom det att var vår kära Madam Reidick som hade haft den över från en annan lägenhet och tyckte att vi kunde behöva en ny soffa. Hon hade bara inte bekymrat sig om att nämna något om saken, trots att hon och Roland hade talat bara några dagar innan.

Soffan dög utmärkt som säng för Sanna och Niclas, och är numera en välintegrerad del av vardagsrummet (förutom att mockan och mina skitiga strumpor inte kommer särskilt bra överens). Nå, numera finns en ny hyresgäst vid namn Whitney (amerikanska, 1.89 cm lång och professionel volleyboll spelare) vilket satt mig i något av ett dilemma. Min datortillflykt, vardagsrums-sofforna, befinner sig direkt utanför hennes sovrum. Hon tycker om att sova länge om dagarna och jag tycker om att ha ljud runt omkring mig (vi kommer hemskt bra överrens, med morgorna är lite heliga).

Problemet löste sig på ett oväntat sätt i måndags då jag hade varit på Café Populaire med Keith och Mattias (vilket var något av ett mirakel eftersom den förstnämnda aldrig går ut och den sistnämnda går upp kl 6 varje morgon). När vi kom nedstrosande för gatan fick jag plötsligt syn på en magnifik olivgrön soffa med sammetstyg och fransar.

“Vad gör du?”, frågade killarna när jag sprang fram till den.

“Alltså jag ska bara kolla på den.”

“Men den är ju gammal”, klagade Mattias som är åt det moderna, metrosexuella hållet.

“Mmm, den har hjul…”

“Vill du verkligen ha den?”, frågade den något mer praktiskt lagda Keith.

“Ja, alltså…”

Tio minuter senare hade mitt rum en ny sittmöbel där jag nu skriver denna blog. “What we do for Swedish girls”, pustade Mattias medan de släpade upp den för alla fyra våningarna. Jag undrar om jag inte ska ta och blondera mig trots allt?